Det var skrivet om vänskap och om hur vilka ens riktiga vänner är visas i motgång men FRAMFÖRALLT i medgång!
Det har jag aldrig tänkt på... Spontant tänker jag tvärt om!
Men... Hon menar att ha medkänsla och stötta i svåra stunder är en sak (och jätteviktigt såklart), men att ärligt kunna glädjas med någon annan i den personens lycka en något annat!
Det har jag inte tänkt på förut, men nu när jag läst det tycker jag mig ändå ha funderat på detta fenomen...
Hon skrev att man bör fråga sig själv varför man inte kan glädjas med sina vänner i vissa situationer. Att det för det mesta ligger hos en själv. Om jag inte kan glädjas åt din lycka, beror det på att jag är avundsjuk? Finns det något jag är rädd för? Osv...
Rikta strålkastaren inåt är ett bra råd tycker jag! Och fundera över vad det är HOS MIG som gör att jag reagerar som jag gör i olika situationer.
Tänkvärt tycker jag!
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar