Min 3åring var hos en kompis och när jag skulle hämta hem honom ramlade han med huvudet före ned för trappan!!!!
Han tumlade runt några varv... och jag... bara frös till is... gjorde ingenting... jag bara stod där och tänkte "nudörhannudörhan"
Tack och lov reagerade den andra föräldern snabbare och lyckades få tag i, och hålla upp, hans haka (på nåt magiskt sätt) så han klarade sina tänder och slog inte huvudet i klinkergolvet nedanför trappan... och... allt gick bra... men vi blev rejält skärrade... både jag och lille V.
Tänk va fort det kan gå... och vad lite som behövs... och va glad man ska vara när man har marginalerna på sin sida!!!