Denna morgon gick startskottet för årets mest prestigefyllda tävling
-Lilla Vasaloppet
V som var taggad till tänderna tog skidor till skolan som uppvärmning och körde verkligen jääärnet hela loppet!
Precis efter startskottet
onsdag 29 februari 2012
Bandyavslutning
Igår var det dags för avslutning av bandyskolan. Kändes lite tråkigt (och tidigt) men nästa vecka är det ju sportlov och efter det spolas inte isarna längre! Snart är det vååår!!!! Barnen verkar dock mycket nöjda och fick var sitt diplom :) Oliver hann också med en åktur på isen innan träningen drog igång.... Och det är ingen dålig fart han har :))
Helena
Helena
måndag 27 februari 2012
Ljuset i tunneln
Plötsligt händer det :)
Idag har jag, för första gången på 6 veckor, haft energi nog till en promenad till förskolan för att hämta O och sedan lekte vi ute en stund! Ljuuuuuvligt!!!!!! :)) Underbart att börja känna sig som en människa igen!!!!!
Några tropiska fåglar var ute och flög i snön idag :))
..., och störtdök i snön :)
Nu är det dans-stopp som gäller på övervåningen! Man kanske skulle va med ;)
Helena
Idag har jag, för första gången på 6 veckor, haft energi nog till en promenad till förskolan för att hämta O och sedan lekte vi ute en stund! Ljuuuuuvligt!!!!!! :)) Underbart att börja känna sig som en människa igen!!!!!
Några tropiska fåglar var ute och flög i snön idag :))
..., och störtdök i snön :)
Nu är det dans-stopp som gäller på övervåningen! Man kanske skulle va med ;)
Helena
söndag 26 februari 2012
Sol!!!!!
lördag 25 februari 2012
Utomhus
fredag 24 februari 2012
Spelkväll
Sådärja....
Nu börjar familjen vara på benen igen! Idag är det bara jag och E som är hemma och myser!
Och nu är det helg igen! Jisses va veckorna går!
Helena
Och nu är det helg igen! Jisses va veckorna går!
Helena
torsdag 23 februari 2012
På benen igen
Idag känns det som att alla börjar vara på benen igen. Alla äter vanlig mat och ingen av alla utplacerade hinkar har använts inatt! Skönt!
Liten och stor spelar spel på övervåningen och pappan har också börjat röra sig från ryggläge. Mamman tvättar.... och tvättar.... Och tvättar! Och är sjukligt trött idag...
I eftermiddag blir det besök hos barnmorskan.
Helena
Liten och stor spelar spel på övervåningen och pappan har också börjat röra sig från ryggläge. Mamman tvättar.... och tvättar.... Och tvättar! Och är sjukligt trött idag...
I eftermiddag blir det besök hos barnmorskan.
Helena
tisdag 21 februari 2012
.... Åsså feber!
Idag kan vi lägga till två med hög feber på sjukdomskontot! Både N och O sänktes i feber ikväll. E verkar äntligen ha slutat kräkas och har fått i sig bra med vätska idag!
V har i alla fall varit på bandyträning :) Tur att någon av oss iaf kan hålla fanan uppe!
Nu får det va slut på alla dessa sjukdomar!!!!
Tur att det är smaskens med blåbärssoppa
Helena
V har i alla fall varit på bandyträning :) Tur att någon av oss iaf kan hålla fanan uppe!
Nu får det va slut på alla dessa sjukdomar!!!!
Tur att det är smaskens med blåbärssoppa
Helena
söndag 19 februari 2012
Magsjuka de lux
Sådärja.... Nu sitter 3 av 5 familjemedlemmar med var sin hink och kräks ikapp... Lagom muntert! Håll tummarna att det vänder nu...
Helena
Helena
fredag 17 februari 2012
17 februari idag
Det betyder att det idag är exakt 1 månad kvar till BF! Helt galet!!! Det betyder att om allt ifrån 2-6 veckor är bäbisen här! Spännande....
Håller dock alla tummar jag har bäbis stannar i magen till dess att jag hunnit bli frisk!
Lille O älskar att prata med bäbisen i magen ;)
:- Hallåååååå, det är Oliver!!!! Ho-hoooo!!!! Och så skrattar han högt när han får en liten buff på kinden <3
Helena
Håller dock alla tummar jag har bäbis stannar i magen till dess att jag hunnit bli frisk!
Lille O älskar att prata med bäbisen i magen ;)
:- Hallåååååå, det är Oliver!!!! Ho-hoooo!!!! Och så skrattar han högt när han får en liten buff på kinden <3
Helena
Fredagsmys
söndag 12 februari 2012
Vilken härlig vinterdag
... För de som får njuta av den!!!!
Själv är jag nedbäddad i soffan, idag (tyvärr) med bästa sällskap av V som kräkts hela natten :( Men vi tröstar oss med cola och Skönheten och Odjuret
Den friska delen av familjen tog morfar, grillkorv och skranor med sig till Bräntis och njuter av denna härliga vinterdag
Vill också....
Helena
Själv är jag nedbäddad i soffan, idag (tyvärr) med bästa sällskap av V som kräkts hela natten :( Men vi tröstar oss med cola och Skönheten och Odjuret
Den friska delen av familjen tog morfar, grillkorv och skranor med sig till Bräntis och njuter av denna härliga vinterdag
Vill också....
Helena
lördag 11 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
lördag 4 februari 2012
Spårlöst försvunnen
Igår hade vi en skräckupplevelse
Hämtade V på fritids och sedan följdes vi över på förskolan för att hämta O, som i vanlig ordning blev jätteglad att se oss och klädde sig fortare än kvickt. Under tiden jag packade ner hans fleecejacka och extravantar i ryggsäcken och checkade ut honom på skärmen gick O ut på förskolegården, som har grindar.
Jag och V kom ut ca 1 minut senare.... Då var O spårlöst borta!
Tänkte först att han sprungit och gömt sig bakom förrådet, sen såg jag att grinden var öppen och sprang mot parkeringen, men ingen O
Jag och V sprang sedan runt som yra hönor i alla riktningar och ropade efter O, men inget svar... Ute var det kolsvart och jag förbannade det faktum att han hade både svart overall och svart mössa :(
Efter ca 15 minuters letande ute i 20 minusgrader skickade jag V att gå hem själv, för att se om han fått för sig att smita hem, och sa åt honom att komma tillbaka om han hittade honom. Samtidigt sprang jag in på skolan och bad personalen på huset leta inne, om han sprungit IN och gömt sig nånstans
Flera föräldrar och personal slöt upp i letandet och nu hade det gått 30 minuter sen han försvann. Det enda jag kunde tänka var 3 år, 20 minusgrader, kolsvart, sjön, bussvägen, främling.... Började bli mer och mer panikslagen
Nu var det många som var ute och ropade och letade efter honom, men inte ett SPÅR! Och det började kännas som vi inte visste var vi skulle leta längre. Ringde i panik efter N och Morfarn som kastade sig i bilen
Kan verkligen inte med ord beskriva hur panikslagen och uppgiven jag kände mig...
Snälla grannar åkte hem till oss för att säga åt V att stanna hemma och fortsatte hjälpa oss i sökandet och en av pedagogerna på förskolan som slutat för länge sen fortsatte hjälpa mig att leta.
Nu hade det gått 45 minuter. 45 minuter, 3år, 20 minusgrader, sjön, bussvägen, främlingar....
Jag kunde inte andas längre...
Försökte samla mig och tänka logiskt. Den enda jag sett gå innan oss var en ny liten pojke på förskolan och hans mamma, de gick ut när jag kom. Jag bad förskolläraren ringa och kolla om den mamman sett honom när hon gick. Inget svar. Vi letade reda på adressen för att se om han kanske sprungit efter och sen tappat bort sig. Pedagogen gick in medan jag sprang vidare och letade i vild förtvivlan. Träffade en kvinna som sett en pojke i svart overall i en snödriva nyss. Det fanns ingen pojke kvar där. Jag sprang tillbaka mot förskolan. Det hade nu gått mer än en timme. Det kändes ärligt talat som jag skulle dö, där och då....
Då hör jag någon ropa mitt namn. Och 1 timme och 10 minuter senare var han återfunnen!!!! Han hade sprungit med den nya förskolekompisen, med de icke svenskspråkiga föräldrarna, hem och gått in och lekt.
Har ALDRIG känt mig så lättade och glad och alldeles förstörd på samma gång! Jag bara bröt ihop....
Fy fasen vilken fruktansvärd upplevelse, jag hoppas ingen behöver uppleva detta. Hela familjen, inklusive O, var rejält skärrade resten av kvällen... Men mest av allt glada över att vi har vår lille O hos oss igen
Finaste finaste, Är så glad att du är här <3
Helena
Hämtade V på fritids och sedan följdes vi över på förskolan för att hämta O, som i vanlig ordning blev jätteglad att se oss och klädde sig fortare än kvickt. Under tiden jag packade ner hans fleecejacka och extravantar i ryggsäcken och checkade ut honom på skärmen gick O ut på förskolegården, som har grindar.
Jag och V kom ut ca 1 minut senare.... Då var O spårlöst borta!
Tänkte först att han sprungit och gömt sig bakom förrådet, sen såg jag att grinden var öppen och sprang mot parkeringen, men ingen O
Jag och V sprang sedan runt som yra hönor i alla riktningar och ropade efter O, men inget svar... Ute var det kolsvart och jag förbannade det faktum att han hade både svart overall och svart mössa :(
Efter ca 15 minuters letande ute i 20 minusgrader skickade jag V att gå hem själv, för att se om han fått för sig att smita hem, och sa åt honom att komma tillbaka om han hittade honom. Samtidigt sprang jag in på skolan och bad personalen på huset leta inne, om han sprungit IN och gömt sig nånstans
Flera föräldrar och personal slöt upp i letandet och nu hade det gått 30 minuter sen han försvann. Det enda jag kunde tänka var 3 år, 20 minusgrader, kolsvart, sjön, bussvägen, främling.... Började bli mer och mer panikslagen
Nu var det många som var ute och ropade och letade efter honom, men inte ett SPÅR! Och det började kännas som vi inte visste var vi skulle leta längre. Ringde i panik efter N och Morfarn som kastade sig i bilen
Kan verkligen inte med ord beskriva hur panikslagen och uppgiven jag kände mig...
Snälla grannar åkte hem till oss för att säga åt V att stanna hemma och fortsatte hjälpa oss i sökandet och en av pedagogerna på förskolan som slutat för länge sen fortsatte hjälpa mig att leta.
Nu hade det gått 45 minuter. 45 minuter, 3år, 20 minusgrader, sjön, bussvägen, främlingar....
Jag kunde inte andas längre...
Försökte samla mig och tänka logiskt. Den enda jag sett gå innan oss var en ny liten pojke på förskolan och hans mamma, de gick ut när jag kom. Jag bad förskolläraren ringa och kolla om den mamman sett honom när hon gick. Inget svar. Vi letade reda på adressen för att se om han kanske sprungit efter och sen tappat bort sig. Pedagogen gick in medan jag sprang vidare och letade i vild förtvivlan. Träffade en kvinna som sett en pojke i svart overall i en snödriva nyss. Det fanns ingen pojke kvar där. Jag sprang tillbaka mot förskolan. Det hade nu gått mer än en timme. Det kändes ärligt talat som jag skulle dö, där och då....
Då hör jag någon ropa mitt namn. Och 1 timme och 10 minuter senare var han återfunnen!!!! Han hade sprungit med den nya förskolekompisen, med de icke svenskspråkiga föräldrarna, hem och gått in och lekt.
Har ALDRIG känt mig så lättade och glad och alldeles förstörd på samma gång! Jag bara bröt ihop....
Fy fasen vilken fruktansvärd upplevelse, jag hoppas ingen behöver uppleva detta. Hela familjen, inklusive O, var rejält skärrade resten av kvällen... Men mest av allt glada över att vi har vår lille O hos oss igen
Finaste finaste, Är så glad att du är här <3
Helena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)