onsdag 25 februari 2009

Man ska aldrig sluta förvånas...

Sen igår har Elliot klagat lite på att han är trött, mår lite illa och har lite ont i huvudet. Men han visste inte riktigt om han mådde illa eller hade ont i halsen... men det kändes lite konstigt sa han! Ikväll gick han och la sig kl 18.30 för han var sååå trött. Vid 21 tiden hade han fått jättehög feber... så ... då var det inte så konstigt att han kände sig konstig...!

Vid 22 tiden hörde vi hostande från deras rum... då kräktes...Viktor???? Bara så där? Det var då verkligen heeelt oväntat... var det inte Elliot som var sjuk??

Riktigt jobbigt har han det, vår lille V, som just nu varvar att titta på Aristocats med att titta ner i hinken =( *tycker synd om*

Hoppas ni andra får sova! Det har vi slutat med här på 71:an!

Nu fryser jag inte om ögonen i alla fall :)



Prinsen och prinsessan :)



Att komma ihåg och att minnas... och komma ihåg att minnas!

Dagarna är rätt fullbokade för det mesta... Det gäller både när man jobbar, pluggar och även nu när man är föräldraledig...



Därför gäller det att ha ett system för att få det att funka. Vissa skriver lappar, andra minns allt ändå... och jag är slav under min filofax... min externa hårddisk *ler*


Det är märkligt hur mycket man kan ha att göra, fast man inte har nåt att göra =)
Det är bvc besök, läkarbesök, middagar, fikaträffar, promenader, datum då kort ska hämtas, tider som ska bokas osv... Jag skulle aldrig kunna hålla ordning på allt utan lite "hjälp" (klarar det knappt ändå *ler*)


Och när antalet barn ökar, och åldern på barnen ökar, så ökar verkligen aktiviten i almanackan också... Nu tillkommer det sportskolor, simskolor, gympa, förskoletider, utvecklingssamtal, lekträffar...



Men ibland känner jag att dagarna bara rullar på... utan att man ens hinner reflektera alls. Tänk så bra man har det, hur lycklig man är och hur mycket man har att vara tacksam över! Jag önskar man tog sig tid att stanna till lite oftare!
Och det här med att minnas också... det tänker jag på ibland... att man vill komma ihåg att minnas... till exempel de som stått en nära och som inte finns längre...
... Min mormor till exempel... som gick bort för några år sen. Hon var en riktig hjältinna från sin tid. Den godaste och vänaste människa jag mött som alltid satte oss andra före sig själv, skötte hemmet och mannen och som gjorde allt för att alla skulle ha det bra.
När min mormor blev sjuk och hamnade på sjukhus första (?) gången gjorde hon några handdukar till oss på terapin. Dessa har vi aldrig använt... men de har liksom hängt med i alla år =)
Nu ligger de fint vikta i vår klädkammare


...och när jag ser dem... varje morgon och varje kväll...


...kommer jag ihåg att minnas =)


Hur gör ni för att komma ihåg att minnas?